»Men om jag går efter ett ämbar och ställer vid grind, så kan du bära det den sista biten, medan jag håller i tömmarna.»
Nå, det kunde möjligen ha sina skäl, och så fick Ali vatten och på köpet en halv kaka bröd, som Maja stack ut genom fönstret.
Det dröjde inte länge, förrän kaptenen kom tillbaka, barskare till utseendet än någonsin. Utan att se åt gossarna vände han med skjutsen och steg upp. Han fick syn på det hotande molnet, som utbrett sig över halva himlavalvet.
»Nu ska’ jag väl få regn på mej för det här fördömda bråket.» Och så rullade han i väg.
»Jo, den ä’ god!» sa’ Anders och såg efter honom. »Måtte han nu bara få duktigt med regn på sig. Det börjar redan stänka.»
Gossarna gingo in i stugan men stannade häpna i dörren vid den syn, som mötte dem. Maja satt i spisen och grät. Olle hade fått tag i Stina-Lisa och lyfte henne högt upp emot taket.
»Släpp mej, Olle, tokiga karl! Jag tappar tofflorna.» Gumman skrek och sprattlade.
Olle satte ned henne mitt på långbordet och rusade ut.
»Han har blivit galen», viskade Anders.
Inge gick fram till Maja och tog efter hennes hand.