Han hade varsnat en båt, som hastigt närmade sig, rodd med två par åror.
»Fort, Inge! Vi kan inte komma undan, om di får syn på oss, vi som bara har två åror.»
Gossarna sköto ut med fart och lade sig på andra sidan klippan.
»Tänk, om det skulle vara tjyvarna. Här kan vi inte ligga kvar, om di skulle komma hit.»
Båten fortfor att hålla kurs rakt på klippan, och det var inte annat att göra för dem än att ge sig därifrån.
De höllo sig till en början så, att klippan alltid var mellan dem och den främmande båten, tills de kunde löpa in i rännan mellan de båda Äggskären. Men inte heller här kände de sig trygga utan rodde vidare till en större trädbevuxen holme, som låg i samma linje. I en liten vik funno de ett gott gömställe för båten mellan några stenar, där den inte var synlig från sjösidan.
»Måntro di har sett oss?» undrade Inge.
»Det ä’ inte möjligt. Det var bara två karlar, och di rodde båda två. Och vi höll oss hela tiden bakom klippan och Äggskären.»
»Tror du, di ska’ hämta säcken?»