Skall jag dig säga den?
Välan, sä hör mig. Du är ung och skön:
Kan du din bödel tjusa, är du räddad.
Delila var ej skönare än du,
Och hon besegrade den starke Simson,
De Philisteers grymme fiende.
Kan ej Ahalibamas öga tämja
En listig leopard? Ditt öga kan det!
Jag ser det i den eld, som lågar derutur.
Gör honom tam och spak, och när han ligger
Vid dina fötter, när hans tunga slickar
Din hvita hand, och han af vällust sluter
Sin druckna blick, — så drag din dolk och —.
AHALIBAMA.
Döda!
Jag skulle döda honom? Aldrig! aldrig!
BAGOA.
Då kunna gudarne ej rädda dig.
Du dör, Ahalibama, — ja, du är förlorad,
Som alla, dem han före dig har älskat.
Har skändat och förkrossat. Innan kort
Har han en annan kärlek — — —
EN KRIGARE (ropar firån höjden).
Holofernes! (Bagoa akyndar emot honom.)
AHALIBAMA.
Annan kärlek?
O gudar, skydden mig! Då kunde jag—.
(Går in i teltet.)