Andra scen.
Holofernes, Bagoa (qvarstannar i fonden), Ahalibama.
HOLOFERNES (afsides).
Hvad vill det säga: en osynlig gud?
Ar han så stor och mäktig, som man sagt mig,
Så borde han doek synas! Är han åter
En fjerran stjema blott på himlahvalfvet,
Så slocknar han som hon, och dunstar bort—. .
Och för en sådan gud Bethuliens folk
Ett tempel bygt och häda vill de gudar.
Som vi oss skapat af det finsta guld——
Att söka honom i den höga rymden
Är blott förlorad tid, förlorad möda. —
Han är en skugga! — men på spöken tror
Ej Holofernes, — fruktar dem ej heller. —
Jag är min egen gud, — och mig tillbedja
De tusen folk jag kufvat och besegrat.
Fins än en annan gud, så må han då
Mig vägen spärra på min krigarbana,
Och för hvar droppe blod, som jag förspilt,
Med tusen marter mig tillintetgöra.
En sådan gud är Holofernes’ gud,
Ty blott den starkare kan jag tillbedja.
(Ahalibama visar sig i tältets dörr.)
Ahalibama! Du är min gudinna.
Är det ej så?
AHALIBAMA.
Nej, din slafvinna är jag!
HOLOFERNES.
Men har ej Holofernes gifvit dig
Mer än en konungs dotter önska kan?
Har lian ej tålamod ined dina nycker?