JUDITH.
O, Abra, hvar var jag?
O, Simeons Gud, jag hör ditt bud,
Jag såg din klarhet, Herre Zebaoth.
Du ropar mig, jag lyder dig,
Din vilje ske; jag följer utan knot
Ditt helga bud,
O, Herre Gud,
Min Gud och fader.
ABRA.
Bland moln och sky
De drömmar gry;
Dig nattens spöken blott förvilla.
Var lugn och stilla,
Var lugn och stilla,
Och snart skall drömmens oro fly.
Lugna dig, o Judith, lugna dig!
JUDITH (talar).
Det var en ryslig dröm!
Ett svärd af lågor höll jag i min hand,
Och jag såg blod, som flöt i strida strömmar. —
Det är din vilja — och jag lyder dig.
ABRA.
Hvad drömde du, min goda herrskarinna?
JUDITH.
Tyst, Abra, tyst! — Jag hörde dock en röst,
Jag såg det, som en qvinnas öga aldrig
Kan utan fasa se.