Jag fann Osias talande till folket
Vid porten af vårt hus. Han snart är här.
Hvad skall han råda? Är det skick, jag frågar.
Att ärbar qvinna lemnar vind för våg
Sitt hus och hem och går till hednahundar,
Som Moabs barn, med falskhet i sitt hjerta?
Gud tröste oss, det är en usel tid
Vi lefva i, det är då visst och sant.
Fjerde scen.
Osias, Abra.
OSIAS.
Jag kommer, som du bad. Hvad önskar Judith?
ABRA.
Hon önskar råd af er, min dyre fader!
OSIAS.
Begär hon tröst af mig, så kan Osias
Ej trösta någon mer. Mitt hopp är ute.
Ej dag, ej natt, min trötta själ får hvila.
Det är förbi med oss!