Till offerhärden!
PRESTEN.
Till offerhärden!
AHALIBAMA.
Farväl du jord.
Under sången betraktar Holofernes Ahalibama med hänförelse.
HOLOFERNES (afsides).
Ha, hon är skön! — för skön för offerhärden; —
Förbrännas må hon hellre af den glöd,
Som lågar i mitt bröst. Nebucadnezar!
Hon offras ej åt dig. — Hon tillhör mig! (Högt.)
Tag knifven, prest; — den qvinnan slagtas ej!
Hon är för ung, — för ung för nya gudar—.
För Moloch och den gamle skurken Baal
Var barnablod en värdig offerlåga;
Men för Nebucadnezar duger blott
Det blod, som gjuts ur tappra krigarhjertan.
Befrien henne! Hon är min slafvinna;
Gån! — Böjen er i stoftet, usle slafvar,
Och vågen ej att edra blickar höja
Till eder herrskarinna! — Gån!
AHALIBAMA. (Sedan hon blifvit lösbunden, framträder befriad på scenen. Krigarne försvinna, — endast Bagoa qvarstannar i fonden. Holofernes betraktar Ahalibama på afstånd.)
Tredje scen.