Holofernes, Alialibaina, Bagoa i fonden.
Ahalibama. Recit. och Aria.
Ha, jag är fri, — jag får då lefva, är det en dröm, jag får då lefva, är jag ej död ännu, nej, nej, nej, jag andas åter.
Rysligt det är att se, när bödeln sänker
I offrets bröst sitt skarpa svärd,
Rysligt det är att se, hur stålet blänker,
Att dödad bli på offerhärd.
Rysligt det är!
Hemsk och förfärlig nalkas dödsminuten,
Då mörkrets gud sitt offer tar;
Kinden är blek och ögats låga bruten.
Af lifvets eld är askan qvar.
Rysligt det är!
Ha, der kommer döden åter,
Ve mig, ve mig, Ahalibama är ej mer!
Under slutet af sången närmar sig Holofernes obemärkt
Ahalibama och lägger sin hand på hennes skuldra.
HOLOFERNES.
Ditt namn?
AHALIBAMA (med stolthet).
Ahalibama!