BAGOA.
Svaga barn!
Utaf mitt gift du skulle dock ej dö.
Nej, du skall lefva, lefva! Se på mig;
Jag är din far, Ahalibama!
AHALIBAMA (med hån).
Du?
Du är min far? Det är då sant, o Gudar,
Att blodet, som i mina ådror flyter,
Ar blodet af en träl…
BAGOA.
Du tviflar, barn?
Jag är din fader, Ragaus fallne furste.
Se här! (Tager från sitt bröst en amulett och
visar den åt Ahalibama.)
AHALIBAMA.
Ja, det är du! O, rädda mig!
(Kastar sig i Bagoas armar.)
BAGOA.
Ja, du skall räddas, och du hämnas skall;
Det svär jag vid din döda moders aska.
Nu, Holofernes, är det slut med dig,
Ty mogen är min hämd.