Holofernes, Judith.
HOLOFERNES.
Hvad du är skön! Hvarför är du så skön?
Har du sett Babel brinna?
JUDITH.
Hej, min furste!
HOLOFERNES.
Jag har sett Babel brinna. Det var natt
Och svarta moln. Pä engång flammade
I hjertat af den verldsberömda staden
Assyriens facklor. Himmelshöga lågan
Slog ut emot den stjernelösa natten
Ur jättestora, störtande palats,
Och Euphrath färgades så purpurröd,
Som dina kinder… Det är likväl något
Uti din blick, som liknar återskenet
Af Babels brand.
JUDITH.
Min höge herre skämtar
Med sin slafvinnas ringhet.