Mitt barn, mitt barn, hvad är det, som du gjort?
JUDITH.
Det löfte, som jag gaf åt Israels gud,
Har jag fullbordat.
(Abra närmar sig tältets dörr, men fasar tillbaka.)
ABRA.
Hur hans ögon stirra!
Kom, låt oss fly!
JUDITH.
Nej, gå, min goda Abra,
Och lägg den dödes hufvud i din säck.
Jag kan det icke.
ABRA.
Jag? — — Skall jag gå dit?
Förr vill jag sticka in min bara hand
I tjugu skorpioners bo.