Min far och farfar — dem Allah välsigne — tillhörde båda den berömda stammen Uëlad Selim och Uëlad Bu Seba av Dschebel Schur-Sohum. Utfrågaren, som var en brudens anförvant, vände sig nu till scheiken och sade:
— Vi känna dig alla som en tapper, god och vis och rättrådig man. —
Du är Hadschi Malek Iffandi Ibn Achmed Chadid el Eini Ben Abul Ali
el Besami Abu Sohehab Abdolatif el Hanifi — scheik för den tappra
Beni-Ateïbeh-stammen.
Här ha vi denne man, en hjälte av stammen Uëlad Selim och Uëlad Bu
Seba, som bo bland bergen, vars toppar räcka till himmelen och heta
Dschebel Schur-Schum. — Han heter — Halef Omar Ben Hadschi Abul Abbas
Ibn Hadschi Dawud al Gossarah och är vän till en stor effendi från
Frankistan som vi uti vårt tält ära såsom gäst. —
Du har en dotterdotter. Hennes namn är Hanneh. — Hennes hår är som silke och huden som olja och hennes dygd är ren och glänsande som snön uppe i bergen.
Halef Omar begär henne till hustru. — Säg oss, o, scheik, din mening i denna sak.
Den tillfrågade tog på sig en djupsinnig min och svarade efter något betänkande:
— Du har talat! — Sätt dig nu och hör vad jag har att säga. — Denne Halef Omar al Gossarah är en hjälte vars rykte redan nått oss sedan flera år. Hans arm är obesegrad och hans språng som gazellens, hans ögon ha örnens blick, och han kastar sitt spjut många hundra steg, hans kula träffar alltid målet och hans svärd har redan fuktats av många fienders blod. — Därtill känner han koranen och är erfaren uti kloka rådslag. — Han är vidare denne mäktige frankers vän — — varför skulle jag då inte giva honom min dotterdotter, om han för övrigt går in på mina villkor?
— Och vilka äro dessa villkor?
— Hon är dotterdotter till en mäktig scheik, därför kan han inte få henne för det annars vanliga priset. — Jag fordrar alltså en sto, fem rid— och tio lastkameler och femtio får.
Vid dessa ord fick Halef en min som om han uppslukat alla dessa kreatur levande med hull och hår. Men till all lycka fortsatte scheiken: