— Jag tänker varken stanna kvar eller fara med någon annan. Jag reser med dig.
— Du betalar alltså den summa jag begärt?
— Hör på! Dessa båda män ha lånat mig sina djur och ledsagat oss till fots från El Kahira för fyra mariatheresiataler. Vid Hadsch blir varje pilgrim överfraktad för en sådan taler. Jag bjuder dig emellertid för mig och min tjänare tre sådana taler och detta är mer än nog.
— Så må du stanna kvar här. Min sambuk är intet fraktfartyg utan tillhör storherren. Jag har att insamla zehka — allmosor för välgörenheten — och kan inte mottaga passagerare.
— Men om du får aderton misri då kan du detta! Men hör på! Emedan din sambuk tillhör storherren, måste du taga mig med. — Här stå orden: 'Jheb imdad wermek sahihlik itschin meschghul, ejertsche akdschesiz — lämna all hjälp, vara i ansvar för säkerhet, till och med utan betalning.' — Har du förstått detta? — En privatman måste jag betala, men i detta fall inte en tjänsteman. — Men jag ger dig frivilligt dessa tre thaler. Går du inte in på detta, så måste du taga mig med för intet.
Han såg sig försatt i trångmål och började jämka på sina fordringar.
Slutligen räckte han mig handen och sade:
— Nå, låt gå, då! Du är en giölgeda padischanyn, och jag skall ta dig med för tre thaler. Giv hit!
— Jag betalar dig när vi komma fram till Tor och jag lämnar fartyget.
— Effendi! Äro alla nessarah — kristna — lika snåla som du?
— Inte snåla, men försiktiga. — Tillåt att jag beger mig ombord. Jag ämnar inte sova i land utan på fartyget.