— Och mera?
— Ingenting.
— Ni har pengar?
— Ja.
— Och ni heter?
Jag nämnde mitt namn. — Hans mun öppnades så att den ganska noga bildade en liksidig fyrkant genom vilken man kunde se de breda, stora tänderna. — Ögonbrynen lyftes ännu högre och näsan vippade med spetsen som om den ville inhämta vad hålet under den nu skulle säga. Därpå grep han ned i rockskörtet och tog fram en notisbok, bläddrade i denna och for sedan upp för att taga av hatten och hälsa mig.
— Välkommen, herre! Känner er.
— Mig?
— Ja, mycket väl.
— Kanske jag får fråga varifrån?