— Men om ni sedan ångrar er?
— Nej, inte alls.
Han syntes stå fast vid detta, och jag vände mig till scheiken, sägande:
— Jag har redan sagt dig att jag kämpar för allt som är rätt. Är denna er sak rättvis?
— Du skall själv få döma. — Har du hört talas om dschehesch-stammen?
— Ja, som en trolös och falsk stam. Den sammansluter sig ofta med
Abu-Salman och Tai-araberna för att plundra andra stammar.
— Jaså, du vet detta. Den har också överfallit mitt folk och berövat oss många djur. Men vi voro efter dem och togo allt tillbaka. — Nu har deras scheik anklagat oss hos guvernören och mutat denne. Denne skickade bud och bad att jag skulle sända några av mina förnämsta män till Mossul. Han hade skadat sig, sade han, så att han inte kunde komma till oss. — Jag sände då min son och femton krigare. — Han var trolös och tog dem alla tillfånga och sände dem till en plats som ännu är mig okänd.
— Och du bar sedan inte hört något av dem?
— Jag har spårat men utan resultat. Ingen av de våra kan för närvarande våga sig till Mossul. — Schammarerna blevo ursinniga över förräderiet och dödade några av guvernörens soldater. — Nu rustar sig guvernören mot dem och har samtidigt sänt obeïderna, Abu-Hammed och dschowarierna mot mig, ehuru dessa inte lyda under honom utan under Bagdad.
— Kan inte du förena dig med de andra schammarstammarna?