— Han är chefen för ett farligt band. Under betestiden föra dessa dscheheïner sina hjordar till de båda öarna Libnah och Dschebet Hassan, men lämna där endast få män till herdar. De andra draga ut som rövare. — De kapa fartyg och farkoster och taga antingen allt som de komma över eller och utprässa de en dryg lösepenning. Denne Abu-Seïf. är deras anförare.
— Men vad gör regeringen mot detta?
— Regeringen? kom svaret undrande.
— Ja, ni har väl giölgeda padischahnyn, stå väl i storherrens skugga?
— Den räcker inte mot Dscheheïne. Dessa äro fria araber, som skyddas av storscheriffen i Mekka.
— Varför fånga ni inte dessa rövare då?
— Effendi! Du tycks inte förstå den här saken. Vilken tror du kan fånga
Abu-Seïf.?
— Men han är väl ändå en människa?
— Han har den ondes, scheitans, hjälp. Han kan göra sig osynlig, han kan fara genom luft och vatten; han kan inte såras ens av varken svärd, kniv eller kula. Hans svärd är förhäxat och tränger genom dörrar och murar och kan i ett hugg döda hundrade liv.
— Ett så'nt svärd skalle jag just vilja se.