— Ja. Men han ligger sjuk.
— Sårad således?
— I armen, och så har han brutit ena benet. Han kan inte resa sig.
— Min tjänare är också min vän. Jag ser helst att jag får vårda honom själv.
— Detta tillåter jag inte. Men han skall bli väl vårdad i alla fall.
— Benet måste inriktas om det är brutet, sade jag. Det finns nog ingen här, som begriper att göra detta, mer än jag.
— Jag är själv så skicklig som en dscherrah — sårläkare. Hans sår är förbundet och benet spjälat. Han har inga plågor och är belåten.
— Detta ville jag allt höra honom säga själv.
— Vid Allah och profeterna är det sant! Vill du inte tro mig, så återser du honom aldrig. — Men det är ännu en sak som jag önskar av dig.
— Låt höra!