— Skulle du förråda mig, om du finge se mig där?
— Effendi! Gör mig inte bedrövad. Jag måste då förråda dig, men känner även att jag inte skulle kunna det. — Förrådde jag dig, skulle jag sedan inte kunna leva.
Jag såg på honom att dessa ord kommo från hjärtat och jag ansåg det vara orätt, att längre hålla honom i denna oro. Därför sade jag:
— Hur länge vill du ännu fortsätta att resa med mig som min tjänare?
— Så länge du själv vill. Och jorden runt fast du är kristen. Men jag vet, att du skall bli en rättrogen, ty jag skall omvända dig om du vill eller ej.
— Men du är ju inte någon hadschi, Halef.
— Sihdi! Det är just det, som jag nu skall bli. — Här ha vi säkert Dschidda, där jag först skall besöka allas vår moder, Evas grav. — Sedan går jag till Mekka och skall där dröja något i Arafah, låta raka mig i Minah och utföra alla heliga åligganden. — Skall du under tiden vänta på mig uti Dschidda?
— Hur lång tid?
— Sju dagar, en hel vecka tar det.
— Nåväl! — Du skall återfinna mig i Dschidda. Men är din hadsch giltig, då den inte inträffar under pilgrimstiden?