— Men i alla fall måste jag in där, just för att den staden är så hemlighetsfull.
— Andarna skola spärra vägen. — Men sedan?
— Antingen till Sinai, Jerusalem eller Istambul, eller till Bassra och
Bagdad.
— Jag följer vart du vill.
Vi voro nu alldeles framme vid stadsporten åt denna sida. Utanför muren fanns det några kringströdda små hus med tak av halm eller palmblad, där fattiga grönsakshandlare eller träkärlsmånglare slagit sig ned.
En mycket trasigt klädd man anropade oss:
— Herre, är du frisk, mår du väl, hur står det till?
— Tackar som frågar. Vi må utmärkt, hur mår du själv, och hur går din affär, och hur reder du dig, du son av de frommaste muselmännens stam?
Jag svarade honom på detta sätt, emedan jag såg att han hade de s.k. m'eschaleeh, som är ett tecken vilket endast tillkommer de muselmän, som bebo de "heliga" mohammedanska städerna, vartill även Dsohidda räknas ännu fast den på senare tiden blivit öppnad för andra än de rätttrogna. Fyra dagar efter ett barns födelse i en sådan helig stad tatueras barnet med tre skåror på vardera kinden och två snitt på vardera tinningarna, och så att ärren sitta kvar hela livet. Dessa kallas m'eschaleeh.
— Dina ord äro zahrri, blommor, och de dofta som benaht eld schennet — paradisets döttrar, eller s.k. houris — svarade mannen. — Även jag mår bra och är nöjd med min affär. Kanske den kan vara även dig till nytta?