— Wergi-baschi? Tullkontrollör? Du är således en stor och berömd man; men du bör i alla fall ge mig svar när jag frågar dig.
— Jaså. Du tillrättavisar! — Jag ser således inte heller fel. Du är en arab av dscheheïne.
Araberna av den stammen äro vid Röda havet kända som smugglare och rövare. Tullnären hade fått för sig, att även jag var en sådan. Och detta var orsaken till hans mot mig visade frånstötande sätt. Och jag frågade honom:
— Är du således rädd för dessa beni dscheheïne?
— Rädd? Muhrad Ibrahim är inte rädd för någon!
Hur stolt hans ögon än blixtrade vid dessa ord fanns det dock något i hans ansikte som kom mig att tvivla på hans mod. Och jag sade:
— Men om jag nu är en dscheheïne?
— Så får du mig ändå inte att bli rädd.
— Du har med dig tolv gemi-taifasyler — matroser — och åtta tjänare, men jag endast tre män. — Men jag är ingen dscheheïne, jag hör inte ens till arabernas söner, utan jag kommer från Aftonlandet.
— Från Aftonlandet? Du bär likväl en beduins kläder och talar arabernas språk.