"Jucheirassasa! Om du vill så vill ock jag. Och om du vill så kom; ty nu i dig vill jag ha tag."
Han begrep att anpassa sina slagdängor efter behov, och helt vist stod
Halef där helt undrande. Men då jag inte genast svarade, fortsattes:
"En hurtig pojke är jag; Det är jag från mitt hem. Men öppnar du ej genast slås dörren in med kläm!"
Men så långt ville jag ända inte låta det gå. Jag steg alltså upp och öppnade dörren.
— Aha! skrattade han. Det hjälpte, det där! Jag trodde nästan, att ni redan begett er av till Mekka.
— Hysch! Min tjänare får inte veta detta.
— Förlåt! Vet ni varför jag kommer?
— Kontravisit för mitt besök hos er i går. Men det gör mig ont. Jag kan visserligen bjuda på litet ammunition, men inte någon annan proviant.
— Pah! Det var inte det. Jag ville fråga om en sak. Ni är ju ryttare?
— Åjo! Hur så?