— Så mycket bättre. Men då har ni naturligtvis måst sätta pant. Vi få det emellertid mera ostört och trevligare på det här sättet.
Kamelägaren bodde ett par hus därifrån. Jag såg genast att han inte var en arab utan en turk. På gården stod tre kameler, över vilka man sannerligen kunde gråta.
— Var har du stallet? sade jag.
— Där!
Han visade på en mur som delade gården i två delar. — Öppna dörren!
— Varför det?
— Emedan jag vill se dina andra kameler.
Han lydde ovilligt. Där inne lågo inte mindre än åtta mycket vackra ridkameler. Jag gick in och betraktade dem närmare.
— Dewedschi! Hur mycket betalade dig denne hazretin — höghet — för de tre kamelerna därute?
— Fem mahbubzekiner. — (Kr. 24,50).