[2] Kända antalet emigranter är följande:
Åren Emigranter
1851-55 12,744
1856-60 4,156
1861-65 19,816
1866-70 102,631
1871-75 64,463
(1876-79 43,697)
Hvad förlidet (1880) års utvandring angår, uppgifves i senaste häfte af statistisk tidskrift antalet till omkr. 50,000 personer, hvilket äfven bekräftas af den vid årets slut företagna folkräkningen, som utvisade, att under året en folkminskning, eller, om denna minskning varit blott skenbar (beroende på s. k. obefintliga personer) åtminstone ingen nämnvärd folkökning egt rum. Som nu nativitetsöfverskottet (öfverskottet födda öfver döda) föga understeg det normala, som är omkring 50,000, måste tydligen ett motsvarande antal hafva gått för landet förloradt genom emigrationen. Under innevarande år (1881) slutligen har antalet af dem, som med Amerika till uppgifvet mål lemnat landet, från såväl Göteborg som Malmö öfverstigit fjolårets och uppgår för dessa städer till sammanlagdt omkr. 45,000. Härtill är att lägga den emigration, som samtidigt egt rum till länder i Europa framförallt till Danmark och Norge samt Tyskland, af hvilken åter en del (isynnerhet den till Norge) består af personer, som öfver främmande hamnar söka sig väg till Amerika.
[3] Nogare bestämdt utgjorde under åren 1866-78 de nämda åldersklasserna bland emigranterna 39 proc., bland den öfriga befolkningen 15 proc. af hela antalet. De närmast omgifvande åldersgrupperna åter (11-20 samt 31-40 år) påträffas i ungefär samma procentförhållande bland emigranterna, som bland resten af befolkningen, under det deremot såväl den spädare barndomen, som den egentliga ålderdomen i vida mindre grad deltager i utvandringen. Lägges härtill, att mankönet är bland utvandrarne ej obetydligt starkare representeradt än qvinkönet (ett förhållande, som dock under de senare åren något utjemnats), finner man lätt den stora likheten mellan den inverkan på våra befolkningsförhållanden, som af utvandringen förorsakas och den, som skulle bli följden af ett folkförödande krig.
[4] Att en god ansats härtill förekom i sjelfva det inledande referatet, må dock ej förnekas.
[5] Ett undantag härifrån bilda visserligen de transaktioner mellan utvandrarne och hemmet, som stå i sammanhang med sjelfva utflyttningen. Dessa äro dock i allmänhet af en tillfällig och öfvergående natur.
[6] De i utvandringsstatistiken använda yrkesrubrikerna äro i allmänhet allt för omfattande för att tillåta några mera detaljerade slutsatser. Om riktigheten af det i texten anmärkta förhållandet förefinnes likväl intet tvifvel. Anmärkningsvärdt är också, att proportionen bland utvandrarne af den lösa befolkningen i jemförelse med den bofasta under senare åren i hög grad tillväxt.
[7] I tidskriften Samtiden år 1873, N:o 38.
[8] Enligt senare underrättelser synes äfven denna uppskattning öfverdrifven. Sålunda uppgifves från Norge, hvars förhållanden sannolikt ej mycket afvika från våra egna, att de 16,000 utvandrare, som under år 1881 öfver Kristiania lemnat landet, i reda penningar skola hafva medfört omkring 400,000 kr., hvilket gör endast 25 kr. per hufvud.