[9] W. E. Svedelius, Studier i Sveriges Statskunskap. Del I. Sid. 391.
[10] Detta bland annat af det skäl, att, såsom J. Stuart Mill anmärkt, arbetslönerna, om än låga, likväl sällan äro så låga, som de skulle kunna vara, derest arbetsgifvarne droge full fördel af arbetarnes konkurrens. Häraf blir en följd, att denna konkurrens kan rätt ansenligt förminskas, utan att för arbetsgifvarne en tvingande nödvändighet uppstår att i motsvarande grad höja lönerna. Den stora utvandringen i slutet på 1860-talet medförde väl (i förening med goda konjunkturer), en stegring i arbetslönerna, dock ej högre, än att t. ex. värdet af stat och lön för en arbetare på landet, äfven då det stod högst, endast uppgick till omkr. 400 kr. Enstaka undantagsfall af högre aflöning för kroppsarbetaren tilldraga sig i allmänhet stor uppmärksamhet; sålunda får man ännu höra omtalas, huruledes under de goda åren i Norrland, "champagnen", såsom orden lyda, skall hafva "runnit i strömmar öfver timmerflottarne". Frånsedt, att det mesta af dylika berättelser troligen är att förvisa till den mytbildande fantasiens område, bör man ihågkomma, att den arbetsförtjenst, hvarom här är fråga, endast erbjudes under några få veckor af året, och att det är af denna, som den ofta från aflägsna trakter anländande arbetaren har att bestrida icke blott resan fram och åter utan ej sällan också sitt och sin familjs uppehälle intill dess skördetiden inträffar. Om han i stället strax förslösar denna inkomst på ett öfverdådigt lefnadssätt, är väl sådant både att beklaga och klandra, men kan svårligen anföras såsom bevis för skadligheten af allt för höga arbetslöner. Såsom en lämplig motvigt mot alla dylika framställningar af en vanligen lika genomskinlig som oädel syftning vågar jag anbefalla en för några år sedan i Karlstad utgifven liten skrift benämd "Förslag till fattigdomens afskaffande bland Sveriges arbetsklass" af O. Lysander. Författaren af denna skrift är af flera tecken att döma sjelf kroppsarbetare eller står åtminstone denna klass mycket nära, och hans lika okonstlade som fängslande framställning gör framför de flesta intrycket af att grunda sig på verkligen upplefvade tilldragelser.
[11] Ehuru hustrun, då flera barn finnas, vanligen ej kan förskaffa sig någon arbetsförtjenst utomhus, vore det tydligen orätt att ej uppskatta värdet af hennes i hemmet förrättade arbete åtminstone lika högt som en ogift qvinnas. Att, såsom vanligen sker, betrakta mannens arbetsförtjenst såsom utgörande familjens hela inkomst, kan ej vara riktigt.
[12] Man kan på flera sätt öfvertyga sig om, att denna summa icke är för hög. Sålunda utgjorde år 1875 årskostnaden vid Allmänna barnhuset i Stockholm, der som bekant flertalet barn utackorderas på landet, omkring 80 kr. för hvarje barn. Öfriga barnuppfostringsanstalter (Frimurarebarnhuset m. fl.) i hufvudstaden hade samma år vida större omkostnader nämligen från 350 till 400 kr. för hvarje barn. (Öfverståthållare-Embetets berättelse för åren 1871-75.) Den barnuppfostringshjelp, som i vissa fall af domstolarna ådömes, utgår åtminstone i städerna med ända till 15 kr. i månaden, hvilket gör 180 kr. om året o. s. v.
[13] Någon ränta har härvid ej blifvit beräknad, då det är svårt att afgöra, efter hvilka grunder den borde utgå. Men till en del motväges detta förhållande deraf, att alla utgifter blifvit beräknade med hänsyn till nuvarande pris på förnödenheter o. s. v. hvilket strängt taget ej är riktigt, då de ju i sjelfva verket, hvad de nuvarande emigranternas uppfostran beträffar, ligga åtskilliga år tillbaka i tiden.
[14] Regeln för denna beräkning (vid hvilken i öfrigt för enkelhetens skull utvandrarne sammanförts i större åldersgrupper) har varit, att för personer under 15 år för hvarje år, understigande 15 afdragits 1/15 af de ofvannämda 1,000 kr., deremot för personer mellan 25 och 50 år 1/25 för hvarje år, öfverskjutande 25. Utvandrare öfver 50 år hafva med fästadt afseende på den för dem stundande ålderdomen icke alls inedtagits. Ehuru temligen godtycklig kan denna beräkning dock ej mycket afvika från verkliga förhållandet, då, såsom ofvan är nämdt, hufvudmassan af emigranterna faller inom de åldersklasser, för hvilka alls intet eller blott ett helt ringa afdrag behöft göras.
[15] Huru ringa utsigterna i sjelfva verket äro äfven för förverkligandet af en dylik förhoppning, derom kan man möjligen få en föreställning genom att läsa den norske skriftställaren Kristofer Janson's nyligen utgifna föredrag om "Amerikanske Forholde", särdeles de båda sista föredragen. Hvad författaren der yttrar om sina unga landsmän i Amerika och om den andliga atmosfer, hvari de uppfostras, torde, man kan väl antaga det, till en god del gälla äfven om dem, hvilkas föräldrar utvandrat från landet på denna sidan Kölen.
[16] I Minnesota och Iowa skall för några år sedan ha inträffat, att man i brist på afsättning nödgats använda hvetet till bränsle och svinföda ("Samtiden" 1874 No 40. Se i öfrigt rörande här beskrifna förhållanden den lilla skriften "Emigrantens Vän" af H. Nisbeth).
[17] "Samtiden" 1873 No 38 samt 1874 No 40.
[18] Äfven från rikets vestra delar försiggår en dylik utvandring till Norge. Enligt statistiska uppgifter är antalet svenskar i Danmark och Norge omkring tio gånger så stort som antalet af i Sverige sig uppehållande danskar och norrmän.