[29] Aug. Andrée, Föredrag om de dåliga tiderna och deras orsaker.
[30] Grunddrag af Sveriges Befolkningsstatistik. Tab. No 3.
[31] Till följd af utvandringen torde antalet i verkligheten nu hafva nedbragts till 720 à 730,000 (siffran är ytterst osäker, och beror endast på en lös uppskattning, då några detaljerade uppgifter naturligtvis ännu ej föreligga), hvadan således den verkliga ökningen inom nämda åldersgrupp skulle hafva skett i endast föga starkare proportion än inom befolkningen i dess helhet.
[32] W. E. Svedelius. Förut anförda arbetet sid. 389.
[33] Följaktligen också långsammare än landets folkmängd i det hela.
[34] Det är härmed ej meningen att påstå, att det alltid skulle vara de allra fattigaste, som begifva sig till städerna eller utvandra. Sammanhanget med folkökningen är dock oftast omisskänneligt. Ett ytterst vanligt fall är t. ex. följande. En hemmansegare dör, efterlemnande flera barn. Endast en af sönerna kan sjelf bosätta sig på gården, men då han i verkligheten endast eger en mindre del deraf, kan det sålunda lätt hända, att egendomen blir till fem sjettedelar eller mera skuldbelastad, hvadan han merendels ej kan föda sig på den. Följden häraf blir, att gården måste säljas och penningarne delas. Det arf, som nu kommer på hvars och ens lott, är i allmänhet för litet att medgifva inköpet af egen gård, men måhända tillräckligt att i närmaste stad eller köping öppna en liten handel, såvida arftagarne ej föredraga, att vända sig till det land, der jorden är billigare: Amerika. Saken är verkligen mycket enkel, och borde för sin enkelhets skull kunna tros, men enligt en tidnings påstående lär det vittna om "feghet" att söka intala det uppväxande slägtet, att 1/6 icke är eller kan vara = en hel eller 1/2.
[35] Gustav Rümelin, Zur Uebervölkerungsfrage.
[36] Ett längre utdrag finnes intaget i det bekanta arbetet Statistik öfver Sverige af Carl af Forsell.
[37] Egendomligt är att den ofvanstående uppfattningen af fattigdomens orsaker lär hafva omfattats af framlidne konung Karl XV, om eljest ett för ej länge sedan i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning återgifvet samtal mellan honom och en frisinnad publicist är autentiskt.
[38] En ytterligare mildring af några bland dem, t. ex. försvarslöshetsstadgarne synes tvärtom i hög grad vara påkallad af rättvisans och billighetens kraf, ehuru dermed då också ett af de sista återstående lagliga banden på folkökningen bortfaller.