— Hvad är det gossar? frågade kaptenen till slut, har ni något på hjertat så sjung ut. —
— Jo, de ville bara säga, kom det från någon innerst i klungan, som inte kunde ses, att om kaptenen kom någonstädes der han kunde använda arbetare igen så behöfde han bara skrifva. De hade kommit öfverens om att hjelpa hvarandra med respengar om så vore och skulle säkert komma allihop. Och om de också inte kunde få fullt lika hög arbetslön som här, så var det inte så noga. De skulle nog komma ändå. —
Det föreföll mig som om hans röst var en smula oklar då den nya kaptenen tackade dem och de skrattade inte nu när han lyfte på hatten i det han red bort och sade dem farväl.
Men när han kom upp på kullen, der vägen krökte sig bakom en skogsdunge, och vände sig om i sadeln, flögo allas hattar på en gång i luften och gossarna hurrade så det grånade i skogen.