En påpasslig förare med goda ögon skulle nästan säkert kunnat se att en skena var borta, i så god tid att tåget hunnit stannas. Men om skenan sköts undan först då lokomotivet var för nära att mera kunna stoppas, så måste det spåra ur. I den första villervallan var det knappt tänkbart att någon skulle se sig om efter upphofsmannen — som för öfrigt inom mindre än en minut kunde försvinna i mörkret.
En god halftimme väntade mannen i diket, innan expressen kom i sikte — hväsande och dånande och med den väldiga reflektorlampan lysande upp banan ett bra stycke i förväg.
Isak Peltonen står på sin post, med ögonen ständigt öfverfarande de två skensträngarna framför lokomotivet. Allt närmare den lilla videbusken kommer han, utan minsta tanke på fara där ute på den släta prärin.
Nu ser han kulverten — så långt hans blick når ligga skenorna jämna, med sina slitna ytor glänsande som silfver i det gulaktiga lampljuset — — om en kvart är han framme — — — och i morgon — i afton — är han fri — — och An — — —
Då ser han någonting mörkt — en man — resa sig ur diket — han skjuter en stång fram mot skenorna — en af dem rullar åt sidan — — —
Förarens hand griper blixtsnabbt nödbromsen — — den mörka gestalten tar ett steg som till flykt — — och med ett väldigt språng flyger Isak rätt på honom, i samma ögonblick som de främsta lokomotivhjulen braka mot en sleeper.
Lokomotivet rifver upp banan Öfver kulverten och rullar ned från banken, dragande tendern ned i bäcken. Bagagevagnen kastas i samma nu också på sida ned på marken, men den första af passagerarevagnarna blir stående på sina hjul, med ena ändan i diket. Och de öfriga stanna tack vare nödbromsen på banan, ehuru de stöta ihop med ett ljud som om deras sista timme slagit.
Konduktören och ett par bromsare komma springande med lyktor från andra ändan af tåget. Vakten ligger på marken ett stycke från lokomotivet, med repetergeväret i handen.
— Tror inte han är död, säger eldaren, som räddat sig med ett språng från tendern — han bara hoppade ett ögonblick för sent. — — — Men föraren ser jag inte till — fast han hoppade först. — —
De funno honom vid bagagevagnen, som fallit öfver nedra delen af hans kropp. Under honom låg en annan kropp, med hufvudet tryckt mot marken och med Isaks båda händer kring strupen — — —