De använde först domkrafterna på bagagevagnen och skrufvade den inom några minuter så högt upp, att de båda kropparna kunde dragas fram.
Det ryckte i Isak, då de tvingade in litet whisky i hans mun. Men först när de med våld lösgjorde hans händer från den andre vaknade han upp. Den andre var Johnston och han var död — med strupen hopklämd som af ett skrufstäd.
Isaks första rediga blick föll på Annis ansikte, som med stel skräck i dragen var lutadt öfver honom. Så riktades den på doktorn, som höll på att göra ett hastigt öfverslag af hans utsikter.
Doktorn reste sig och skakade på hufvudet.
— Må där — — finnas någon — präst på tåget? hviskade Isak, då konduktören bjöd honom mera whisky.
— Ah, inte behöfva vi ännu tänka på präst — — doktorn kan väl — — —
— Inte för mig, afbröt Isak otydligt — — för att viga — — —
Konduktören trodde att han yrade och befallde en negeruppassare från expressen hämta en madrass att bära honom på.
— Nej — — jag har pengar, förklarade Isak ansträngdt. — — Hon får dem — — om hon är enka — — fråga om någon är präst — —
Han blickade mot passagerarne, som stodo omkring. Och konduktören, som ändtligen begrep, förklarade för dem hvad mannen ville; frågade om någon af dem var präst och kunde viga honom och flickan där bredvid.