Först hade de endast skrattat åt oljudet, men då fridstöraren synbarligen hade för afsikt att fortsätta det under obestämd tid och bara vrålade värre, när han tillsades att hålla sig tyst, hade Taivalmaa fått lof att träda emellan. Och då åsynen af ämbetsstafven icke gjort tillbörlig värkan, hade han sett sig tvungen att använda den — med långt mera än vanlig frikostighet, emedan början af kuren endast frambragt starkare tjutande än förut.
Både tysken, för hvars uppbyggelse jag öfversatte historien i mån som den framgick ur sväromålet, och jag själf lyckades hålla berömvärdt allvarsam min under dess fortgång. Och likaså medan jag i ett kort och på sak gående anförande meddelade polacken min åsikt att honom icke vederfarits annat än rättvisa samt förständigade honom att begifva sig tillbaka till sofbaracken och framgent icke låta slikt komma sig till last. Men han hade knappast hunnit ut genom dörren — med skjortan i handen och den zebra-lika ryggen fullt belyst af lampan — innan vi båda vid åsynen af Taivalmaas bistert triumferande min högljudt gåfvo våra känslor luft.
Det kunde polacken omöjligt undgå att höra. Och det blef droppen, som kom hans vredes skålar att flöda öfver — först i och genom en hop polska yttranden, dem vi icke förstodo, men som helt säkert ej voro välsignelser, och därnäst genom en på bruten ryska uttryckt förhoppning att vi skulle skratta lika godt då han lät oss samtligen flyga in i — — — ett till och med varmare klimat än Costa Ricas.
Det förmådde mig endast att öppna dörren och ropa ut i mörkret ett löfte om en ytterligare, ögonblicklig och fördubblad dos ordningsmakt, såvida han icke genast försvann ur hörhåll. Men då jag meddelade hans hotelse åt kommissariatföreståndaren, som varit två år längre än jag där nere och följaktligen kände folket bättre, såg denne allt utom skrattlysten ut.
— Fy fan! sade han hjärtligt. — Den karlen hörde till ett lag, som arbetade i Ortegas-tunneln och blef upplöst, då där stulits en hop dynamit. Arbetarena fördelades längs linjen, så att de ej skulle kunna ställa till något gemensamt spektakel, men omöjligt är det alls inte att han hämtat en eller annan patron med sig hit. Vi måste fånga in honom, innan han försöker utföra sina vänliga afsikter.
— Jaså! sade Pietari Taivalmaa, då han fick del af det nya sakläget — är han en af den sorten? Vänta tills jag får tag på honom igen! Den här tingesten — med en nästan öm blick på ämbetsstafven — tar nog snart de funderingarna ur honom!
Därmed ämnade han sig ut, antagligen för att omedelbart pröfva ofelbarheten af sin metod, och såg både förvånad och indignerad ut, då jag höll honom tillbaka.
— Så brådt är det inte. Så länge där är rörelse i lägret och han ser att vi ha ljus, vågar han icke företaga någonting, trodde tysken. — Och har han någon dynamit, så är den väl troligen gömd någonstädes i skogskanten. Det vore inte svårt att knipa honom, om vi bara hade en aning om hvar det kan vara.
— Första dagen han kom såg jag honom tumla med någonting vid den stora stenen nära spången, som går upp till bärgsbyn, upplyste Taivalmaa. — Och det skulle inte vara ett dåligt gömställe.
— Tio mot ett att det just är där han har sitt upplag! Det förenklar saker och ting hela hopen, funderade tysken. — Om vi så tyst vi kunna och hälst en om en begifva oss upp dit och vänta tills han kommer, så knipa vi den juvelen. Han vågade säkert inte gå rätt dit, då han ej kunde veta, om någon af oss följde honom i mörkret.