Spelare-vidskepelsen gjorde honom synbarligen fullt öfvertygad om att resultatet skulle blifva lyckligt, medan jag däremot erfor en underlig, sjunkande känsla i trakten af maggropen, då jag såg honom styra fjäten mot närmaste vadmäklarestånd. Samma känsla fortfor oafbrutet under de tvänne första täflingarna, hvilka bägge vunnos af favoriterna, d.v.s. de hästar såväl publiken som vadmäklarne på förhand utpekat såsom segrare.
Men då föremålet för vår spekulation, som naturligtvis icke var favorit, kördes ut ur sitt stall, hvilket hållits stängdt till sista minuten, repade jag mod med ens. Det kunde en blind se att den kampen måste kunna skjuta en förtviflad fart. Men minst lika klart var det att en sådan tunn kropp och så långa, muskelfattiga ben icke kunde besitta någon uthållighet att tala om.
— Allt beror på att köraren lugnt håller sig i bakgrunden den första halfva milen, hviskade öfversten, då hästarna kördes in på banan. — Sedan kan han köra på allt hvad han vill utan fara för inslag och måste vinna den första heat'en, om inte något alldeles galet händer.
Det tycktes också köraren förstå lika väl som öfversten. Han höll sig blygsamt bakom de fem öfriga täflande, medan de manövrerade för att erhålla den bästa platsen vid start'en. Och när flaggan slutligen föll körde han likaså helt beskedligt bakom de andra, hållande in sin hetlefrade häst med ögonskenlig möda.
Kvartmilpålen nåddes och passerades utan någon annan förändring än den att de fem främsta hästarna icke mera voro i en klunga, utan trafvade i två rader, så nära den inre barrieren de blott kunde komma. I samma ordning hunno de till halfmilpålen, men med den skilnad att vår häst kommit upp i bredd med den sista af de fem.
Därefter började leken bli allvar. Vår man körde utåt en smula och släppte ut ett par tum af tömmarna med den påföljd att han nästa ögonblick var i linje med det andra paret täflande. Och om några sekunder till hade han lämnat dem bakom samt kommit i bredd med de två första.
Men innan han hunnit lämna också dem bakom sig hade den ena, en känd och berömd stjärna från många täflingar och nu favorit — eller kanske rättare dess körare — fått klart för sig hvad det gällde. En lätt snärt med hans körspö och favoriten sköt framåt med ursinnig fart, sida vid sida med vår häst, som ej lyckades komma förbi, men häller inte blef efter.
Att striden numera stod endast mellan dessa två var lika uppenbart för de öfriga åskådarne som för öfversten och mig. För hvar sekund, som gick utan att medföra någon fördel för den ena eller andra, steg upphetsningen på estraden.
De första ögonblicken tänkte jag nog på mina två dollars och på de tjugu jag hade allt bättre hopp att vinna. Men redan innan tre fjärdedels milen var förbi hade jag ingen annan tanke kvar än för de båda hästarna, som med ansträngande af hvarje sena och nerv sökte göra hvarandra segern stridig.
Hela den tredje kvartmilen trafvade de sida vid sida, nos vid nos, vår häst utan att köraren rörde sig eller yttrade ett ljud, men medtäflaren ett par gånger eggad till starkare snabbhet med körspö't. Först då de — ännu sida vid sida — med mördande fart svängde in på den sista raka sträckan berörde också vår man sin häst helt lätt med spö't, först en gång, så en annan och tredje. Och hvar gång kastade sig vallacken framåt med en häftighet, som gaf honom ett försprång af en halslängd, en half och till sist en hel kroppslängd.