"Låten stjärnornas ljus förblekna!"
"I namn af de mäktiga —"
"Omataianuku!"
"Outuuturoraa!"
"Ovaavaroroa!"
"Sofven!"
"Sofven!"
* * * * *
Så ljöd vid hvarje nymåne tjufvarnas besvärjande sång, — den första natten låg som vindens sus bland kokospalmerna; sedan högre och högre hvar följande natt, och tydligare och mer välljudande, ända tills den stora fullmånens hvita ansikte öfvergöt skogarna med ljus och försilfrade vattenpölarna under palmernas pelarrader. Ty fullmånens trollkraft var mäktigare än sångens besvärjelsemakt; och folket i Rarotonga sof ej. Men under andra nätter bortburo de osynliga tjufvarna många kokosnötter och tarorötter, och pisangfrukter och bananer, i trots af de snaror som utlades för dem af folket i Rarotonga. Men man märkte med förskräckelse att kokosnötter försvunno från så höga träkronor, att ingen mänsklig arm kunnat nå dem.
* * * * *