Maglena satte sig bredvid Ante på kälken, med trävrilen i knäet.
Katten kom och strök sig spinnande emot henne.
Gullspira trädde sitt hufvud in mellan grenarna invid dem. I "sängen" snarkade Månke högljudt.
"Ja men annars, hva vi ha det bra, Ante. De är som om jag int skulle lite tänke att komma ut till bygden nå' mer".
"Du var stornöjd på bröllope tyckte jag."
"Ja, för de låtarna och dansen och brudfolket, som var så behändig emot oss. Så här gick dom i ring och sjöng: 'Hej, ho du trotsig flicka'."
Maglena var färdig med kvällsvarden. Hon sprang upp och började härma sånglåtar och dans.
"Int håll matmororna i stugerna på så där, int", anmärkte Ante, men han såg stornöjd ut där han satt och täljde skedar, med den skarpa knifven blänkande i eldskenet.
"Nej trösta mej. Jag måtte stoppa strumperna våra. De får vara med roserna så länge."
Hon flängde laddarna af fötterna, hvilka hon, när hon fått af strumporna, spände ut emot värmen medan hon började stoppa de i dag rätt stora hålen. Det var ju inte så ofta hon slapp till att arbeta.
"Klä-hvitt, hu'itt", skrek en uggla, som for tätt förbi "stugdörren".