"Men en skrapa int grisar ren med skarsnö, int, och de tänk Maglena göra med mej, hon har int nå' vett", grinade Månke.
Stora tårar gjorde förberedande strimmor i hans numera ganska röda kinder, framvisande prof på huru de skulle taga sig ut som helt vattensköljda.
"Gå ner till bäcken efter vatten i vrilen här, så få vi tvätta dej ren, så vidt du int tvättar dej själf", sade Ante medlande.
Månke slet sig vildsint ur Maglenas grepp. Blixtsnabbt räckte han ut tungan åt henne och försvann ner åt bäcken, kvickt som en ormsnälla (ödla).
Maglena såg onekligen mera besviken än belåten ut, när han efter en stund kom "in" skinande blank i ansiktet, som dröp af vatten.
"Ge mej en trasa", frustade han högtidligt, "så jag får gno mej i syna. Jag har tvättat mej i bäcken."
Maglena, som under hans frånvaro hos sig frammanat en lejoninnas mod och styrka, för en förestående brodersstorrengörning, slet häftigt lös den ena ärmen ur fars gammeltröja och gaf honom den.
"Hva i syndstraffe ska' du klösa mej för?" skrek Månke ilsket, när Maglena inte kunde motstå att sno trasan i några renande, torkande tag om pojkens nacke och öron.
"Du ha väl int ögon bak, så du kan si att du är svart på halsen."
"Hjälpandes stinta, då mått jag väl hjälpa dej å, när du ska' sta, för int' annat än jag kan si så har int' du heller ögon bak.