"Int ä de där nån behändig låt int", muttrade Månke, som genast kom i stark misstämning. "Tvätta dej själf du. Du är så svart på näsan som gamm'hönan hos Sven-Påls."
"Men du är så brokig i syna som svart- och hvit-geten hos Nils-Nils. Hva' tror du att Anna-Lisa skulle säga. Jag tänk' Per-Erik han ser annorlunds ut han, än du."
"Ja, just som de vore någe behändigt te' ta' efter hur han si ut nu.
Gå hän, jag ska ner till bäcken efter vatten."
"Men, sir du Månke, först ska du vara ren i syna och om händerna, å de om du vill eller int." Maglena tog ett stadigt grepp om den sprattlande pojkens arm.
"Du tänk' väl spänna på mej lill'skjortan där, vi fick förra veckan, heller låta mej gå omkring här som Kain på taflan hos Carl-Nils, presis naken. Låt bli mej, hör du."
Månke fräste och grinade som en lokatt i strid, beredd att till det yttersta försvara sitt skinn.
"Ante, håll i pojken åt mej", flämtade Maglena. "Han är int tvättad på tre dar. Det kom för mej i natt de jag mått ta' i me allvar för te få'n tvättad och kammad, nu, när han int' ha Anna-Lisa."
Hon lösgjorde sin ena hand och kliade sig själf, varsamt och omärkligt i hufvudet.
Ante lade ned fånget med kvistar han burit in och kom Maglena till undsättning.
"Du ska' väl skämmas te si ut sämre än en gris."