"Han gjorde nog hva' han kunde", sade Ante. "Han bå' ropa och skrek in genom dörren här, och tuta i långlur precis tätt bredvid sängväggen. Sara kåka och Kalle blåste i bockhorn. Korna lät nog om sig bra, då dom flöjde (rusade) i väg å, så vi trodde att ni vardt vaken åf de". Ante dukade fram myrbären på det lilla bordet framme vid fönstret medan han afgaf sin förklaring.
"Äsch, inte kan man vakna af bara så pass, de visste han mycke väl", fnyste Ingegärd. "Sånt' där somnar man just af."
"Ha' ni varit ute ni nu, och haft roligt hela dagen?" frågade Elsa nästan förebrående.
"Ja, jag vet int' om vi haft roligt. Men vi ha' hjälpt till i fähuse, vi ha' mjölka alla getterna", upplyste Ante tveksamt.
"Ja, de var väl roligt de", afgjorde Gertrud.
"Och så ha' vi måkat" (skoflat undan gödsel).
"Det är roligt också, för det blir så fint efter", påstod Ingegärd bestämdt.
"Och så skrapa vi korna innan dom släpptes ut", sade Maglena belåten.
"Precis det bruka vi få göra också", föll Gertrud in. "Och de äro så glada och slickas till tack. Usch, usch, usch! Och vi ha' bara sofvit. Och det är nästan sista dagen i fäbodarna. Just som om vi inte kunde sofva så mycke som behöfs hemma, under skoltiden."
"Ja, fy så rysligt, och så alldeles ohjälpligt", suckade Ingegärd.