"Lilla kära barnet mitt", sade fostermodern och drog Maglena mildt intill sig. "Ante får många syskon här, och fosterbröder också. Lilla Sylvia min är ensam hon, utan liten syster."
"Kanske mor skickat fram mej till' na liksom när vi skulle in till Ladd-Pelle", mumlade Maglena för sig själf. Hon hade fått en djupt begrundande uppsyn och såg forskande upp, in i ögonen på den fina frun, som inte syntes henne bara "fin" längre, utan ljus, blid. Maglena fick med ens för sig att mor skickat fram henne att vara syster åt den, som ingen syster ägde. Så hon stretade inte emot och var stel som en pinne längre, utan smög sig mjuk i leder och sinne in i den famn, som öppnade sig emot henne.
Far och mor, och hem och syster funnos således också för Maglena, den sista, som nu stått ensam kvar af de sju små stackare, hvilka i nödårstider öfvergifna, utan far och mor, lämnat en lill'gråstuga en bister kall vintermorgon när elden slocknat på härden där inne.
_________________________________________________________________
End of file.
End of Project Gutenberg's Barnen ifran Frostmofjaellet, by Laura Fitinghoff