Gubben satt på sängkanten och såg på gossen, hvilken i hans tanke liknade en Guds ängel, så grådaskiga och lappade kläder han än hade.
"Du-d-du får l-i-g-gg-a här i öfvers-s-sängen i-i-i natt", stammade han.
"Maglena och Månke å?" frågade Ante ifrigt. Han tyckte att tillvaron hos den stackars gubben, som såg vänligt på honom, i hans kalla ovårdade stuga, var vida att föredraga framför det stora ljusa kök där man bara "trätte" med, och snäste hvarandra. Lättare i sinnet sprang han opp, sedan han sett till att vedklubbarna i spisen tagit eld och att farfar blifvit afklädd och kommit i säng.
_________________________________________________________________
SJUTTONDE KAPITLET. "KASKEN."
Grels stod ute på trappan då Ante kom ditåt. Han var påfallande spak — ja hördes rent af helt förtrolig, när han gaf sig i språk med Ante.
"Vi tänk gå på koxen i bröllopsgården här bredvid. Brita ska gå dit med mjölken och då följ vi med och koxa på bruden."
"De bli nog behändigt för er, de", sade Ante och ville förbi Grels, in. Men denne ställde sig i vägen.
"Ja de bli lika behändigt för dej och syskonen dina, som för oss."
"Int få väl dom gå på koxen här, int."