— Säg mig, började han åter; men lady Mary fortsatte utan att höra på honom:

— Här råder en alldeles otrolig okunnighet! Kan du föreställa dig, att jag nyligen frågade en kvinna hvad hon skulle göra, ifall hennes barn skulle bränna eller skålla sig, och hon då svarade: "Jag skulle hålla det under pumpen!" Kommer det dig ej att rysa? Jag insåg, att någonting måste göras och då fick jag en lysande idé. — Mödra-uppfostrings- föreningen — är det inte ett bra namn? Jag har inrättat skolklasser för byns kvinnor, lättfattliga föredrag, angående sjukvård, hvilka de alla kunna förstå. De få lära sig huru man skall förbinda en skadad lem, huru man sköter ett brännsår, huru en sjuksäng skall bäddas och ordnas. Sedan ha de enkla lektioner för att lära sig bereda sjukmat; de lära sig koka sjötunga och hönsbuljong. —

— Sjötunga och hönsbuljong? upprepade John och drog upp ögonbrynen.

— Ja, dylika enkla saker. Anser du det inte vara mycket nyttigt?

— Mycket nyttigt och praktiskt, min bästa tant. Männen förtjäna troligtvis tolf à fjorton shillings i veckan. Lönerna äro ju mera låga här?

— Jag har ingen aning om hvad de förtjäna. Men hör på, John — hon satte sig åter upp på sin käpphäst och lät den muntert trafva åstad. Sedan ha de lektioner i sömnad; de få lära sig att klippa till och sy sina egna och sina barns kläder. Jag köper tyget, men de få taga hem de kläder de förfärdigat; och jag låter dem också taga sopporna, stekarna och geléerna hem med sig, blott för att sporra deras ifver och gifva deras anhöriga en föreställning om, huru dessa saker skola smaka. Och jag måste värkligen säga dig, att saken genast från början rönte stor framgång: kvinnorna trängdes riktigt om att få plats i mina klasser. Efter de första fjorton dagarna måste jag öka min lärarepersonal, och skolrummet — efter skoltimmarnas slut lät jag meddela undervisningen i skolrummet — räkte snart icke till. Och jag var så stolt och förhoppningsfull, min käre John, att jag bygde ett hus med en stor föreläsningssal och flere kök och en tvättstuga — ack! jag glömde, att de också få lära sig tvätta — och alt går också mycket bra — men —

— Jag förstår fullkomligt, svarade John, som blifvit en smula otålig under denna långa förklaring. Sakens finansiella del är icke så tillfredsställande som alt det öfriga! därför har du arrangerat denna bazar och konserten och fröken Kostolitz skall vara en af dragningskrafterna.

— Mycket riktigt, svarade lady Mary, högst belåten för att han så hastigt uppfattat sakernas läge. Ty, ser du, anskaffandet af materialerna till de olika afdelningarna gör företaget litet dyrt och byggnaden kostar också mera än jag trodde. Sedermera, då föreningen riktigt kommit i gång, kommer den också att själf upprätthålla sig. Hvarje medlem måste erlägga en inträdesafgift och bidraga till en årlig insamling; men för ögonblicket vill jag icke göra de stackars varelserna modlösa.

— Det tycker jag du har fullkomligt rätt uti, sade hennes nevö med eftertryck. Och sålunda fick du det lyckliga infallet…

— Sålunda fick jag det lyckliga infallet att föranstalta en konsert och en teaterrepresentation. Ser du, jag har redan så ofta haft bazarer och den sista — för aftonskolan — var ett grundligt fiasko. Och jag blef naturligtvis förtjust, då Marianne Wilberforce skref och underrättade mig, att hon upptäkt någonting alldeles nytt, som kunde bidraga till underhållningen. Vänta, jag tror, att jag har hennes bref här.