Introduzione
— Har ni lagt in bössfodralet?
— Ja, sir John.
— Och Golf-klubborna?
— De ligga här i hörnet, sir John.
— Bra — gå då och skaffa biljetter.
Sturgess försvann och sir John började långsamt gå af och an på järnvägsperrongen; han såg sig under tiden en smula otåligt omkring, ty han hade anländt fulla tio minuter före tågets afgång. Någonting dylikt hade sällan förut händt honom och han var naturligtvis förargad däröfver. Han kunde icke begripa hvad som farit i Sturgess, den dumma karlen, som vanligtvis ordnade hans afresa så noga, att han hade precis tre minuter till sitt förfogande på bangården. En för att komma ut på perrongen, den andra för att köpa ett par tidningar och den tredje för att bekvämt sätta sig till rätta i hörnet af sin kupé. Men Sturgess? Nå, ingen betjänt är värd sitt bröd, om han ej inom tre minuter kan lämna in bagaget, lösa biljetter och vara tillstädes till affärden.
Denna tidspillan gick sir John så mycket djupare till sinnes, som han egentligen icke försummade det minsta. Han var sedan vidpass två år tillbaka innehafvare af sitt baroni och sina gods och till hans besittningar hörde äfven bärgvärk. Hans vänner hade icke riktigt reda på om man gräfde tenn, kol eller järn där. Men så viste de i stället på pricken, huru stora hans inkomster voro, och om de också voro nog vänliga att tre- eller fyrdubbla dem, så var det likväl klart och tydligt för hvar och en, att John Croft var ofantligt rik.
Men det var icke hans enda företräde. Han var dessutom ung — icke trettiotvå år ännu — vacker, frisk och full af uppriktigt intresse för lifvet och sina medmänniskor.
Han hade valt den diplomatiska banan, innan hans farbrors oväntade frånfälle befriade honom från mödan att sköta någon syssla, och som han var en begåfvad människa och hade inflytelserika bekantskaper, så hade han samlat allehanda intressanta erfarenheter i främmande länder.