Medan han gick af och an på Waterloostationens af människor öfverfylda perrong, ilade hans blick snabt iakttagande från det ena ansiktet till det andra. Tid efter annan smålog han öfver något yttrande, han hörde bland mängden. Men plötsligt vände han sig tvärt om och stirrade efter två gestalter, som just gått förbi honom. Det var ett par små varelser, två täcka, mörkögda damer, som tämligen upprörda talade franska med hvarandra. Därvid blef han i tillfälle att observera, att de båda voro unga och vackra; den ena var i synnerhet en i ögonen fallande skönhet. Den andra, som var belamrad med sjalar och paket, försökte just hjälpa sin följeslagarinna att stiga upp i en tredje klassens vagn.
— Tiens — var inte så otålig! Jag skall genast skaffa dig din tidning.
John Croft gick vidare, ända till slutet af perrongen och vände sedan om. Då märkte han, att den vackrare af de båda företeelserna, som så fängslat honom, vände sitt lilla ansikte emot honom. Hvilket förtjusande ansikte! Hvilka underbart vackra ögon! Hvilka fina drag! Men hvad den lilla damen var ond! De fint tecknade ögonbrynen voro dystert rynkade, läpparna voro hårdt sammanprässade och en liten, otålig fot stampade lätt i golfvet.
— Ah ça! ropade hon, kommer du då aldrig tillbaka? Skynda dig! Tåget afgår genast.
— J'arrive, chérie; jag har din aftontidning med mig åt dig.
— Jag sade ju, att du skulle skaffa mig "Punch", svarade den tilltalade med en befallande ton i sin klangfulla röst.
John Croft stannade några steg från denna kupé och låtsade som han ej såg de båda unga damerna, men i själfva värket roade de honom lika mycket som de intresserade honom.
— Nej, Valérie, lydde det bestämda svaret, jag köper inte "Punch" åt dig; det har jag redan sagt dig. Den kostar tre gånger så mycket som denna tidning, som också är ganska rolig. Vi ha inga pengar att kasta bort, glöm inte det.
— Men jag vill inta ha din långtrådiga tidning, den innehåller ingenting annat än smädelser och skryt, genmälde Valérie.
— Åhå! sade den andra gäckande, och John Croft kände sig nästan också manad att bryta en lans för sin favorittidning, men samtalet fortsattes åter.