— Det är således afgjordt. Skola vi ha vår första timme i morgon på förmiddagen?
— Ja, om ni så vill, sade Margot.
Då Margot räkte sir John handen till afsked tillade hon rodnande:
— Eftersom ni tycker, att jag är så affärsmässig, får jag ej glömma att säga er, det jag tager en half guiné för timmen.
— En half guiné? sade sir John och såg en smula förbluffad ut.
— Är det för mycket? frågade Margot hastigt.
— Nej, för all del — han rodnade — jag trodde, jag väntade, att det skulle kosta en guiné i timmen. Jag tror, att det är det vanliga priset. Då jag för många år sedan tog lektioner, betalade jag en guiné i timmen.
I tankarna räknade han bekymmerfullt efter, huru många timmar han var tvungen att taga och huru mycket solfeggier han nödgades öfva, innan det lilla syskonparet fick någon materiel fördel däraf. Margot, som gissade sig till hvad han tänkte, blef genast styf och stel i sitt sätt.
— Er lärare hade förmodligen redan en fast ställning och kunde till följd däraf begära mera. Jag måste först bana mig min väg och mitt pris är detsamma för alla mina elever.
— Jag tycker ändå, att ni borde taga en guiné, envisades sir John.