— Jag trivs bäst så.
Därpå tillade hon i vardaglig ton:
— Men du kan skicka hit din bror Pontus någon gång. Jag har kommit att tycka bra om den städade unge mannen.
6.
Det dröjde inte mer än ett par dagar tills Pontus gjorde visit.
I någon mån hade Mattis plötsliga återbördande till hans föräldrahem chockerat honom. Det kom för tvärt, det liknade ett avsked på grått papper, det gav intryck att fröken Liwin tröttnat på fosterdottern och begagnat första tillfälle att bli kvitt henne. Pontus var ensam om att ha givit händelsen en sådan tolkning och han kollationerade icke sina intryck med någon. Men i sin egenskap av familjens ende välbalanserade medlem hade han strax känt behov att gottgöra eller erhålla närmare förklaring, om så krävdes.
Han fick vänta en god stund i vardagsrummet, beundrande dess i hans tycke utmärkta inredning. Det förvånade honom blott att fröken Liwin icke lät frambära någon ursäkt för att han fick sitta ensam nära en halvtimme.
När hon slutligen visade sig, var hon dock sig lik, fattad som vanligt.
Pontus inledde:
— Jag tror, sade han, att det är lämpligt jag frambär allas vårt tack för frökens godhet att låta Matti komma till oss igen. Förhållandena hemma gör det mycket kärt för min mor. Hon borde naturligtvis kommit hit själv, men —