Hon bad honom kalkylera vad han behövde, och de överenskommo om en summa. De Paschska subsidierna finge han förfara med efter behag.
— Och så ett villkor, sade hon: Att saken stannar orubbligt oss emellan. Jag vill inte tynga Matti med någon tacksamhetsplikt, och jag tror mig kunna lita på er.
— Absolut, svarade Pontus.
När den unge mannen gått, efter många bedyranden om tacksamhet för egen del, vilka hon med en handrörelse mest möjligt sökte tillbakahålla, kallade fröken Liwin på Hulda och sade att hon tills vidare icke tog emot vare sig fler besök eller ens telefonbud. Till arbetsplatsen ämnade hon sjukrapportera sig.
— Jag skickar efter doktor, sade Hulda.
— Ingen doktor hit.
Efter några dagar lät Elma i stället tillkalla den jurist, vars bistånd hon under årens lopp vid behov använt sig av för ordnande av olika affärer, samma person, som en gång för hennes räkning varit uppe och talat med fru Murius, erbjudande ersättning för underhåll av ett flickebarn under femton års tid, ett erbjudande som avvisats.
Tillsammans genomgingo nu juristen och fröken Liwin dennas ekonomiska ställning. Arvet hon på sin tid lyft efter far och mor hade icke varit obetydligt, om också ingen större rikedom, och förmögenheten hade småningom ökat.
— Fröken har väl förvaltat sitt gods.
— Det ligger i släkten, svarade hon.