Elma observerade det icke utan hån.
— Kära Rick, sade hon, detta blir för besvärligt för oss båda två i längden. Det är bäst våra vägar skiljas.
— Jag har tänkt detsamma, svarade Rick. Troligen gifter jag mig för resten i höst.
— Med Bourgsten?
— Vem vet!
— Mycket väl avpassat parti, anmärkte Elma.
— Menar du det?
— Vad tror du själv?
Mer än gärna skulle Rick velat tro något, men i verkligheten visste hon ingenting. Bourgsten var icke den, som lämnade ut förhoppningar i onödan.
Rick och han hade råkats tämligen kort förut, och hon hade måst räkna det mötet närmast som ett nederlag. Hon visste också, att han inom kort reste utomlands igen, och som det var att befara i sällskap med älskarinnan. Så mycket mer välkommen blev då en oväntad ny påringning från Bourgsten endast några få dagar efter skandalnatten. Han föreslog lunch. Det föreföll Rick som om hennes aktier därmed otvivelaktigt måste ha bragts i stigande igen, och hon meddelade det triumferande till Elma.