Han tänkte efter, leende åt frågan, mindes sjukgymnastens första små koketterier, vilka eggat honom, samt ett par supéer med stämning av förälskelse, fantomer, vilka snart skingrats, då han upptäckt att hennes tonfall kunde bli vulgära och hennes krokar synliga.
— Inte alls, svarade han avgörande.
— Eller för den dyrkansvärda fru Pasch?
Bourgsten hade alltid betraktat Den vita papegojan som just en vit papegoja, av vissa övernaturliga estetiska skäl iklädd skön människohamn och sköna människokläder.
— Jag dyrkar henne liksom alla andra, naturligtvis, svarade han lätt. Det betyder inte det minsta.
Elma påminde sig det tal som gick om Bourgsten och den illa beryktade fru Molly Faber, vilken utpekats som hans älskarinna. Men där kunde naturligtvis ingen antydan eller fråga få förekomma.
— Mig bjuder han dock sin vänskap, tänkte hon. Är inte det mest värt?
— Ni lär ha varit sjuk, förfrågade han sig.
— Jag är frisk nu.
— Jag ser det.