Madame Branchue, bekant operasångerska, gick under Konsulatets första år för att vara ”beskyddad” av Förste Konsuln.
Tuilerierna. Förf. har vid beskrivningen av Tuilerierna behållit de benämningar, som brukades under l’ancien régime och Konsulatet. Dem man hittade på under terrorismen, då Pavillon de l’Horloge t. ex. blev kallad för Pavillon de l’Unité, Pavillon de Flore för Pavillon de
l’Egalité och Pavillon de Marsan för Pavillon de la Liberté, blevo aldrig populära och föllo redan under Direktoriet i glömska. Och vad de särskilda rummen angår, så kommo de namn, varunder de nu mest äro kända — t. ex. Salle des Maréchaux i st. för Salles des Cent-Suisses, eller Salon de Louis XIV i st. för Le grand Cabinet du Roi o. s. v. först i bruk under Kejsardömet.
”Har han skrivit igen?” Under loppet av 1800 tillskrev pretendenten (senare Louis XVIII) general Bonaparte flera brev, som på ett inbilskt och icke särdeles värdigt sätt uttryckte hans förhoppningar om, att den allsmäktige Förste Konsuln mot en belöning, som han själv erbjöds att bestämma, skulle återinsätta Bourbonerna på Frankrikes tron. I ett brev, daterat Fructidor år VIII, svarade Bonaparte honom äntligen — hövligt, men bestämt avböjande.
Madame Royale, Marie-Thérèse-Charlotte de France (f. 1778), Louis XVI:s dotter. Hon hade först 1795 blivit utväxlad ur sin fångenskap i Temple.
[XIV.]
Madame Hamelin, hustru till en framstående sjöofficer, väninna till Joséphine och Madame Tallien, en av tidens mest bekanta och firade ”merveilleuses”, isynnerhet känd för sina hypermoderna toaletter.
Helvetesmaskinen. Det stora attentatet med ”helvetesmaskinen” förövades av rojalisterna St. Réjant, Limoëlan och Carbon, under det att sammansvärjningens egentlige huvudman, Georges Cadoudal, den bekante chouanhövdingen från Vendéekriget, höl sig gömd i Morbihan. ”Maskinen” bestod av en kruttunna, vilken, lastad på en kärra och satt i förbindelse med en mina, var placerad på den trånga gata, man visste, Förste Konsuln, på vägen till Operan, brukade passera. Endast genom
hästarnas snabbhet blevo han och hans svit räddade, men flera hus i gatan sprängdes delvis i luften, och ett stort antal människor dödades och stympades.
Gatan St. Nicaise finns ej mera. Den försvann, då man förlängde Rue de Rivoli. På den tiden gick den från Rue des Orties genom Carrouselplatsen till Rue St. Honoré. Operan låg då i Rue de Richelieu, på den plats som sedan blivit kallad Place Louvois. Efter hertigens av Berry mord 1820, blev byggningen nedriven.