Bort, o verld! med all din ståt!
Bort med all din visdoms ära!
Af din glädje födes gråt,
Endast tvifvel af din lära;
Aldrig gör du mig förnöjd!
Jesus är och blir min fröjd.
N:o 288.
1.
Nej, svaga hjerta! låt Gud råda;
Och hoppas du. Mer kan du ej.
Förmår en dödlig ofverskåda
Det helas styrelse? o nej!
Förtro dig då i Herrans hand,
Och du har icke byggt på sand.
2.
Hvad hjelper oss att bittert sörja?
Hvad gagnar oss vårt tysta knot?
Att morgonen med oro börja,
Med skräck gå aftonen emot?
Ju mer vi sörje för vår lott,
Dess mera fylls vårt olycksmått.
3.
Nej! vis är den, som lärt sig lida,
I hoppet och sin dygd förnöjd;
Som icke tröttnar att förbida
En bättre framtid, fastän dröjd;
Som tror med stilla tålamod,
Att varelsernas Far är god.
4.
Han utser tiden att hugsvala,
Han känner aldrabäst vårt väl,
Hvad tungan icke dristar tala,
Det låter Han uti vår själ,
Och vårdar, när vi minst det tro,
Vår lycka och vår samvetsro.