4.
Och sedan — när Du helst beslöt
Att mig från verlden kalla,
Jag i ditt faderliga sköt
Vill lugn och tröstad falla, —
Förvissad, att i Himlens höjd
Få dela, äfven jag, den fröjd,
Som Jesus oss förvärfvat.
N:o 274.
1.
Jesus allt mitt goda är,
Han har dött för menskligheten:
Bör den lydnad, han begär,
Vara svår för tacksamheten?
Kan ditt hjerta vara kallt,
Då för dig han gjorde allt.
2.
Trakta icke efter gull!
Sök ej bland de höga nämnas!
Ack! i trenne skoflar mull
Allas lotter slutligt jemnas.
Sök en oförgänglig lott —
Och den fins hos Jesum blott.
3.
Han är min förnöjelse,
Och min glädje, och min längtan!
Han ger tillfredsställelse
Åt ett dygdigt hjertas trängtan.
Rådvill står hvar jordisk vis;
Jesus ger ett fast bevis.
4.