1.
Mitt hjerta! fröjda dig, låt dina känslor röras!
Till himlen når din bön, i himlen skall den höras.
Träd fram till Skaparns thron, lägg offret för Dess fot!
Hvad tacksamheten ger, tar godheten emot.
2.
Gläds! Han är ju din Far, som dig till bönen manat;
Hans Son, din bror, har väg för dig till Himlen banat;
Hans Anda säger dig, huru du bedja bör,
Att hjertats tysta suck den Evige ock hör.
3.
Du vet Guds hjertelag: bör det dig ej beveka?
Hvad kan en ömsint Far det goda barnet neka?
Allt är för Honom lätt, hvad dig omöjligt syns,
Och der ditt hopp tar slut, Hans godhet rätt begyns.
4.
Jag kommer då, min Gud! i Jesu namn, och beder,
Och lägger inför Dig mitt hela hjerta neder;
Jag hoppas, tror och vet, att Du är allas Far,
Du vill, Du kan, Du gör allt hvad Du lofvat har.
N:o 316
1.