2.
Jag var ej till, då Du uppå mig tänkte;
Du gaf mig lif, Du mer än lifvet skänkte,
Gaf mig en själ, att skilja ondt och godt,
Och hoppas mer, än vansklighetens lott.
3.
Gif, att jag så min bana måtte vandra,
Att, lycklig sjelf, jag äfven gläder andra!
Jag är ett barn, som ej sitt väl förstår:
Ty led mig Du, att jag ej vilse går!
4.
Hvad nyttigt är, gif att jag det må lära!
Min ungdoms slit blir mannaåldrens ära.
Må ingen dag förgäfves rinna bort!
Det läras bör är mycket — tiden kort.
5.
Föräldrars lugn beror af barnens dygder:
Gif, att en dag åt mina födslobygder
Jag ger ett namn så kärt, som deras var,
Och skänker tröst åt deras sista dar!
6.
Bevara mig för vådliga exempel!
Min oskuld är den helge Andes tempel:
Blif Du, o Gud, dess vårdare och skygd,
Att den en dag förbyts i manlig dygd!